Du, jag och vi...

Att ge de en ärlig chans..
Många par får problem i samband med att man skaffar barn. Trots att detta fantastiska underverk som ett litet barn är helt underbart så finns de många saker som är kämpiga också. Att vara ett vi är svårt, nu är vi fler, nu är vi fyra personer i familjen. Många små problem känns plötsligt som stora oövervinneliga hinder. Allt för höga och jobbiga för att ta sig förbi. Vi vill ju ha de enkelt. Jag vill inte anstränga mig för att de ska funka, de ska bara funka.
Nu har jag och min man i vår relation varit där, vi är fortfarande där. Vi ska samarbeta med något som vi aldrig testat innan, barn. Vi ge olika tankar och idéer. Det är svårt att ge den ena utrymme. Jag känner att jag har svårt att ge utrymme för misstag, jag önskar att jag kunde finna mer plats för min man att verkligen ta hand om våra barn. Ikväll är nog första gången som jag egentligen bara låter honom ta barnen och inte lägga mig i alls. Jag vet att jag är rädd för att han ska bli arg och tycka att jag inte alls bryr mig men jag vet att han försöker göra allt för att jag ska vara nöjd, allt för att jag inte ska klaga och bli sur. Problemet är bara att han nog är inställd på att jag ska bli sur så då blir han lätt sur. Jag vet själv hur de är när man sitter och ska natta barnen, hur frustrerad man kan bli. 
Vi har de senaste två åren varit oense om känslorna för varann. Han säger att han älskar mig och jag vet att han gör de men för att verkligen förtydliga de så vill jag att vardagen ska präglas lite av de. De kan handla om ett ögonkast, en kram, en känsla... För mig känns detta helt naturligt men för honom är de en ansträngning. Jag är inte samma människa som jag var en gång. Vi är vuxna nu, konstigt men sant... Jag fyller 30 om 3 år... Helt sjukt... 
Vi har kommit överens om att vi ska försöka hitta tillbaka till varann, de är svårt men jag vill ju så gärna för vår och barnens skull att allt ska bli bra, jag vill att de är vi resten av livet. Känslorna säger något annat för tillfället men jag vet att om vi kämpar lite extra så kan vi hitta tillbaka!



Michael

Jag tror att de prövningar du beskriver är vanligt för alla par, det är nog snarare regel än undantag. Med tanke på hur mycket tid man får lägga på barnen och så lite tid man får över till sig själv, vila och till partnern så är det inte helt konstigt faktiskt.

Försök att nära er relation lite extra vid vissa tillfällen, och dra ner på tempot och de "måsten" som finns i vardagen så tror jag att det kommer kännas bättre. Ni är två superfina människor och jättebra föräldrar med mysiga barn. Det är tråkigt att man ska behöva gå igenom tuffa perioder men det är väl prövningar som är där för att stärka det man har i långa loppet antar jag. Personligen så tror jag aldrig att det man hade en gång dör ut, det handlar mest om att väcka det vid liv med jämna mellanrum. Vardagslunken har ju en tendens att döda sådant.

Hoppas ni får en fortsatt trevlig helg och hälsa Oscar och Christina :-) Kram!

Svar: Gullig du är! :)
Sarah

Christina

Först vill jag säga att ni är underbara människor och ni passar ihop. Att du är så öppen och ärlig med era problem är imponerande. Jag tror ni behöver som du säger ge varandra tid. Släppa alla måsten och ta den där kvällen tillsammans när barnen lagt sig. NI är inte ensamma med detta men att nu är villiga att jobba på det är bra.

Svar: Det är väl så... Jag tror att de hade varit svårt för mig att komma någonstans om jag inte är öppen om detta på något sätt. Bloggen känns som en bra sida för sånt. :)
Så får man lite fina inputs av folk. :) 👍
Sarah

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress