Du, jag och vi...

Nu är vi påväg hem från Sweden rock festival, det har varit kul, omtumlande, annorlunda. 

Relationerna har ndrats väldigt mycket sedan förra året vi var på Sweden rock. För ett år sen cyklade vi ner hit, då var jag där med min exman och min sambo med sitt ex. Mycket har hänt sen dess...

Fick i alla fall möjlighet att prata med min sambos ex, vi har inte pratat på ett år ca, av naturliga skäl. Det kändes skönt på något sätt även om jag känner en enorm skuld gentemot henne. Jag vet att allt som hände förra året kunde gjorts bättre, jag kan inte annat än be om ursäkt samtidigt som de inte ändrar något. Jag förstår hennes känslor mot mig, jag respekterar dem. Jag förstår att hon delvis inte vill ha med mig att göra. Jag blev däremot glad över att hon vill kunna säga hej om vi skulle ses, så känner jag också.

Jag har byggt upp en enorm barriär av ilska som är henne orättfärdig, för att dölja min skuld. Ilskan rann liksom av mig igår, hon förtjänar inte den, hon har inte gjort något för att känna den från mig. Jag har aldrig velat såra henne även om jag gjorde de.

Varje gång jag varit obefogat arg har jag i samma stund försökt vara förstående, givetvis för mig själv. 

Jag vet inte vad jag ska säga till henne, kanske bara lyssna, låta henne förstå att jag hör henne och respekterar henne, hennes känslor. Jag respekterar att hon kanske inte vill också. Vi får väl se vad som händer framöver, jag är ändå tacksam att hon ville ta tid och prata med mig...