Du, jag och vi...

I mars 2018 bestämde jag mig för att prata med min dåvarande man om situationen, min tolkning av den och vad jag kände. Det var nog dags att prova bo isär...

Eftermidsommar blev det så, jag hade barnen första veckan i vårt gemensamma hus medan han bodde kvar i sommarstugan en vecka. Det kändes konstigt och även om jag var säker på att jag ville prova detta var jag otroligt ledsen när han åkte. Antagligen kände jag mig orolig över att vara själv. 

När vi väl då berättade för barnen, detta gjorde vi bara någon vecka innan vi bodde ifrån varann, jag kände att de vore nog bäst att berätta i nära anslutning till att bo ifrån varann. Det kändes bättre att göra det, det kändes bäst på något sätt att riva av de plåstret så fort som möjligt. Båda tjejerna tog det ganska bra, det kändes som att innebörden i detta kanske inte riktigt gick hela vägen fram trots att vi flera gånger försökte vara så tydliga som möjligt. Barnen var i den stunden 4 och 5 år. Det är nog ganska svårt att kräva en förståelse men vi gjorde så gott vi kunde. Vi försökte förklara att mamma och pappa har olika känslor för varann och att vi kommer bo ifrån varann ett tag för att se hur det känns. Dem var till en början nästan positiva till förändringen. Att vara i den åldern och kanske inte riktigt förstå vad det skulle innebära, det var inget vi antog heller.

Det innebar för barnen att dem fick vara kvar i vårt gemensamma hus, medan vi då flyttade dit varannan vecka. 
Det kändes väldigt bra att ha de på det sättet. Vi pratade mycket under tiden om allt som varit och kommer vara. Barnen bodde såhär i ca 5 månader. Det fanns både tid att tänka på hur JAG ville ha de och på vilket sätt. När det sen var dags för mig att flytta hade jag god tid på mig att förklara för barnen och prata samt reflektera med dem om hur det skulle bli. 

Nu bor barnen varannan vecka hos mig och deras pappa. Vi har klurat en del på vilken dag som varit bäst för barnen och för oss att byta. Det som var väldigt viktigt i min nya relation var att barnen skulle få en överlappningsdag var. Där mina barn kommer på Torsdag till torsdag och min sambos barn kommer från Fredag till Fredag. Därför finns det alltid tillfälle för egentid, vilket jag tror är oerhört viktigt. Det behöver inte handla om att göra något speciellt utan snarare om att vara tillsammans. 

När vi har alla barnen tillsammans planerar vi alltid för en aktivitet utomhus om alla barn är friska och orkar. Det har blivit en del besök i skogen där vi leker och grillar korv. Sist åkte vi pulka och grillade korv, var nog ute i 3-4 timmar. Det var väldigt mysigt, även om min lilla tjej var sjuk. 
Det märks dessutom att barnen känt varandra sen dem var små, dem har lekt tillsammans väldigt mycket. Dem kan både mysa och bråka som syskon. Givetvis är det skillnad i åsikter mellan mig och min sambo men jag anser ändå att vi börjar få in en bra rutin och har sunda värderingar kring barnen. När vi dessutom har så många barn veckovis är det extra viktigt med rutiner kring mat, sömn och aktivitet. Det börjar svänga in sig nu men det tar nog ett tag till innan alla är införstådda med hur det är hemma hos vår familj. 

Det är väldigt skönt att vi dessutom känt varandra länge och varandras barn. Jag upplever inte direkt några problem med att hjälpa varandra även om det kanske är jag i första hand som ska ta hand om mina och han om sina. Jag tycker mycket om alla barnen och det gör min sambo med. 
Jag upplever ofta att jag tillsammans med hans barn har de mysigt och kan vara en del i familjen. Mina tjejer är inte riktigt lika öppna så som hans tjejer men det kommer nog. Det gäller att lära känna varandra på nytt i ett nytt sammanhang. 

Vi pratar väldigt mycket med barnen om allt som kan komma upp i vardagen och tillsammans försöker vi lösa problem. Vi planerar utifrån vad barnen vill göra.

Jag märker att barnen behöver uppmärksamhet och nu kan man tydligt se att skillsmässan ändå påverkar dem, det är ett sorgearbete som vi föräldrar får ställa upp på då vi valt detta. 
Barnen utrycker en del känslor och då är det upp till oss att svara så bra som möjligt på detta utan att nedvärdera våra ex.

Ibland kan det kännas skönt att bara kramas en stund. När vi tittar på film brukar barnen en efter en dyka upp nära för att krama och mysa. Då får dem precis det dem behöver, utöver aktivitet och mat. 

Det finns mycket att jobba på men jag är övertygad om att det kommer bli hur bra som helst!