MENY
Så nu är vår stora tjej 2 år. Hon fyllde för snart en månad sen och de är nu man verkligen märker att tiden går fort. Selma är numer strax ett halvår! Crazyyyy... Livet med två barn, en som är 2 år och inne i en period som tyvärr behöver genomlidas. Det är nog inte helt lätt att lära sig hantera dessa omvälvande känslor som kan uppstå mitt i maten, under blöjbytet eller när man ska klä på sig kläder. Att bli självständig verkar inte vara en lätt sak och man själv som oförstående förälder är inte alltid den bästa på att hjälpa till. :( Samtidigt som man får en stor skopa av kan själv så får man än mer av det som faktiskt är helt fantastiskt, den där kärleken som ett barn mot föräldrar har. En ovillkorlig kärlek och helt underbara stunder som gör att man bara älskar mer! Vår Emmy kan nu prata, gå, äta, göra sig förstådd och leka. Allt detta är i änden av ett oändligt lärande. Det är riktigt häftigt att få vara med även om jag kan medge att jag mestadels är trött och sur men jag slutar aldrig förundras och äsla henne. Hon försöker lära sig samspelet med andra människor. Det är inte alltid lätt men vi och hon gör vårt bästa.
Så hur gör man??!! De undrar jag med, jag läser otroligt mycket om uppfostran för att försöka ge henne de bästa förutsättningarna för en bra uppväxt. Ett uppdrag som inte helt lätt tar form. Jag har läst massa erfarenheter, åsikter, teorier och börjat på några böcker. Jag börjar äntligen få en hyfsat bra bild över hur man ska börja. Köpte en bok som heter "konsten att säga nej med gitt samvete", den har fått mig att öppna ögonen även för mitt eget liv och beteende i mötet med andra människor. Hur viktigt det är att vara konsekvent och bestämd i de man vill och att dessutom förmedla detta till en lättpåverkad och osäker tvååring som allra helst vill prova själv. Boken tar upp en känsla som jag tror många känner, även jag innan man började inse hur de egentligen är. Känslan att inte vara tillräcklig, alldeles för bestämd och tråkig. Man tror att man hamnar på en bra nivå genom att låta barnen få som de vill när de i sjölva verket handlar om att sätta upp logiska, bestämda och kärleksfulla gränser. Att tro på de man står för och låta barnen se det. Det är rätt häftigt när man inser att de är på ett visst sätt samtidigt som man varit lite inne på en annan bana. Det svåra i de hela kan vara att ha samma åsikt som sin partner, att tillsammans ha samma gränssättande. Något som jag också har förstått och som jag försöker ta fasta på är att lita på mina partner, även om han är lite klumpigare och inte alls ser samma saker som jag, han är trots allt pappa till mina barn och han försöker alltid så gott han kan. Jag vill inte påstå att jag kommit så långt i de hela men jag försöker. Han är värd chanserna utan att jag ska ha koll och försöka förklara hela tiden, tror generellt de är något vi kvinnor måste jobba på lite. Han blir så ledsen när jag konstant säger till honom eller är på honom, han vet minst lika bra egentligen, han har ju varit med nästan lika mycket. Så vi får lita på våra män lite mer helt enkelt, detta ska vi jobba på! ;)
Efter att ha läst lite ur denna bok och försökt tillämpa de på min 2-åring så gott de går så måste jag säga att de funkar ganska bra. Det känns bra för självförtroendet att få sätta gränser som behövs och att vara fast på den punkten. Det är trots allt en fast ståndpunkt som skapar trygga relationer. Detta är nog lättare sagt än gjort men jag ska jobba på detta!!
0