Nu är Selma snart 4 veckor gammal och än så länge verkar de funka helt ok. Hon är en lugn bebis och skriker inte mycket alls, än så länge. På något sätt så vågar jag inte lita på att allt kommer vara så här länge till för man vet aldrig när de gäller en helt ny liten människa. Hon har lite problem med magen men de brukar lösa sig under dagen och hon är absolut inte otröstlig. Nätterna funkar fortfarande bra vilket är underbart. :) Emmy har verkligen kommit in i en intressant period. Nu är livet så mycket mer. Jag får känslan av att hon öppnar sitt sinne och tar in så mycket intryck hon kan. Hon vill pröva allt (inte mat), sitta överallt där de går, kasta grejer, prova nya ljud, säga ifrån osv. Det är här jag kan känna mig bortskämd som tvåbarnsförälder. Jag har jättefina vänner som tycker så mycket om våra barn och gärna umgås och pratar med dem. Det är skönt när man känner att man inte själv orkar eller kan för att man har en liten som inte riktigt följer våra rutiner än. Känner mig så glad när man tänker på hur våra vänner hjälper oss med Emmy och får henne att känna sig speciell. Ibland får jag dock ångest över att jag inte orkar eller kan. Jag försöker verkligen mitt bästa men jag känner mig riktigt återställd efter förlossningen och det är en enorm omställning att ha två barn som båda ska ha nya blöjor och kramas när de är ledsna eller arga. Jag vet att de är mitt ansvar som förälder men de är inte alltid lätt. :( Jag hoppas jag kan ställa upp för mina vänner på samma sätt som de ställer upp för mig. <3Söta Emmy vill fixa mammas tråkiga hår. ;)
MENY
1