MENY
Idag var vi iväg till Vegby, ligger en förskola där som heter Fantasia. I början av Augusti börjar Emmy där och idag hälsade vi på. Tittade på lokalerna och utomhusmiljön. Känns så lustigt att hon fyller 2 år i år. Att hon ska börja förskolan om några månader, även om de inte är mer än 3 timmar per dag och jag behöver ha lite andrum. Det känns dock bra att hon ska få gå där alla dagar i veckan. För min del spelar de ingen roll att det är en så kort tid, då får hon aktivering och social utveckling. Emmy tog sig för och gick runt, provade åka kanan och bilarna som fanns där. De andra barnen mindre barnen tyckte de var lite konstigt när vi kom dit medan de större barnen mer välkommnade henne till förskolan. Det var livligt men miljön passade Emmy perfekt!
Selma har en bit kvar till förskolan men förhoppningsvis så får hon en plats i Gällstad tillsammans med Emmy nästa höst. Var på BVC med den lilla tjejen igår och hon vägde numer 5,5 kg och är inte kortare än nästan 59 cm. :) Hon växer på bra och nu känner jag att amningen fungerar riktigt bra. Jag är lite orolig för alla de här tillväxtdagarna som kommer, att min kropp på något sätt inte ska fatta att Selma behöver mer mat, men den dagen, den sorgen. :P
Pratade också om något som var välbehövligt, den psykiska hälsan. Jag har ju inte känt mig på topp efter förlossningen direkt. Humöret är verkligen upp och ner... Känner mig vissa stunder helt itu medan jag andra stunder känner mig lycklig. Dock övertar de stunderna av ledsamhet mer än lycka. Jag känner mig lycklig över att vi har så fina vänner, att vi har så fantastiska barn och att vi snart ska flytta till Gällstad och bo i parhus. Längtar verkligen ihjäl mig! :P Många stunder känner jag dock att jag helst hade legat i sängen hela dagen... Promenader är verkligen jätteskönt, tänker mest på Emmy som torteras här hemma med mig av tråkigheten men jag kan inte göra så mycket åt de. Selma kräver sitt och Emmy sitt även om Emmy oftast är den som blir lidande. Jag inser ju så klart att hon inte kan få som hon vill alltid men jag vill verkligen att hon ska få vara med om grejer, hitta på roliga saker, gå ut i skogen, gå till lekplatsen, leka med andra barn osv. Just nu orkar jag bara inte och Jenny på BVC sa att jag inte måste göra allt de där. Hon sa att Emmy inte kommer må dåligt av att jag är hemma mycket, hon är så liten menar dem på BVC. Hon sa saker som tillåter mig att känna så här. Att inte alltid orka, att erkänna att det är jobbigt stundvis. Hon gav som förslag att lägga allt som jag inte måste göra åt sidan och försöka ta hand om mitt innre ett tag. Jag måste inte gå till lekplatsen just nu, det kan vänta lite ytterligare. Jag måste inte göra allt de där som jag sätter upp som krav just nu. Det känns skönt när någon säger så, att man på något sätt får en tillåtelse att må lite dåligt. Oftast verkar jag nog glad, men jag är genuint glad när jag umgås med mina vänner även om jag inte alltid är på humör eller alltid är så där superglad. När jag umgås med vänner glömmer jag allt de där som är jobbigt för stunden och påminns om de när de bara är jag och familjen kvar. Familjen är dock de finaste jag har. Där kan man verkligen vara sig själv och få kärleken man behöver för att klara av livet som kan vara riktigt tufft ibland. :)
Pratade också om något som var välbehövligt, den psykiska hälsan. Jag har ju inte känt mig på topp efter förlossningen direkt. Humöret är verkligen upp och ner... Känner mig vissa stunder helt itu medan jag andra stunder känner mig lycklig. Dock övertar de stunderna av ledsamhet mer än lycka. Jag känner mig lycklig över att vi har så fina vänner, att vi har så fantastiska barn och att vi snart ska flytta till Gällstad och bo i parhus. Längtar verkligen ihjäl mig! :P Många stunder känner jag dock att jag helst hade legat i sängen hela dagen... Promenader är verkligen jätteskönt, tänker mest på Emmy som torteras här hemma med mig av tråkigheten men jag kan inte göra så mycket åt de. Selma kräver sitt och Emmy sitt även om Emmy oftast är den som blir lidande. Jag inser ju så klart att hon inte kan få som hon vill alltid men jag vill verkligen att hon ska få vara med om grejer, hitta på roliga saker, gå ut i skogen, gå till lekplatsen, leka med andra barn osv. Just nu orkar jag bara inte och Jenny på BVC sa att jag inte måste göra allt de där. Hon sa att Emmy inte kommer må dåligt av att jag är hemma mycket, hon är så liten menar dem på BVC. Hon sa saker som tillåter mig att känna så här. Att inte alltid orka, att erkänna att det är jobbigt stundvis. Hon gav som förslag att lägga allt som jag inte måste göra åt sidan och försöka ta hand om mitt innre ett tag. Jag måste inte gå till lekplatsen just nu, det kan vänta lite ytterligare. Jag måste inte göra allt de där som jag sätter upp som krav just nu. Det känns skönt när någon säger så, att man på något sätt får en tillåtelse att må lite dåligt. Oftast verkar jag nog glad, men jag är genuint glad när jag umgås med mina vänner även om jag inte alltid är på humör eller alltid är så där superglad. När jag umgås med vänner glömmer jag allt de där som är jobbigt för stunden och påminns om de när de bara är jag och familjen kvar. Familjen är dock de finaste jag har. Där kan man verkligen vara sig själv och få kärleken man behöver för att klara av livet som kan vara riktigt tufft ibland. :)
0