Nervositeten kryper sig sakta närmare måste jag nog erkänna. Samtidigt som jag känner mig förberedd och färdig för att föda detta barn så säger huvudet emot och är inte alls sugen på en förlossning. Jag tror de ligger i smärthanteringen och livet som tvåbarnsförälder. Tror inte att jag inte fixar det så sett men jag är nog lite orolig för hur man ska orka med de, säkert en helt naturlig fråga man ställer sig inför ett andra barn speciellt när de ändå är rätt så tätt i mellan dem. Hade Emmy förstått mer hade det nog varit en annan sak. Just nu är hon den som får all uppmärksamhet och jag älskar att ge henne det också, förutom att man inte orkar riktigt helt 100 nu när jag känner mig så sliten och trött med den stora magen. Det är nog lite som förra gången, de blir lätt att man ser förlossningen som ett mål medan de egentligen är en del av loppet. Att ha barn är ju inte direkt ett dans på rosor och lättare blir de inte heller när man ska uppfostra osv. Får ibland ångest över alla nej man säger till henne även om jag vet att det är bättre att vara konsekvent. Men jag vill gärna jobba på att inte vara förutsägande i vissa situationer då hennes tankar inte alltid samma som mina. Det känns ju ganska dumt att säga nej till något hon inte tänkt göra. Jag gillar verkligen inte den tanken alls. Hon måste få en chans, vet ju själv att man kan vara sån mot Björn och han mot mig och jag verkligen avskyr det. Så länge det inte är något som gör att hon eller någon annan skadar sig så får man helt enkelt vara där och stoppa upp utan att behöva säga nej hela tiden. Kände de igår när en vän var här med sitt barn att de blir lite mycket nej, så mycket att de nästan blir negativt och så vill jag ju inte ha det men de är ju nu när jag inte riktigt orkar springa efter henne alls som orden kommer fram mer och jag sitter mer still. Jag tror de är bättre att säga vad man får göra istället för vad man inte får göra hela tiden. Sen måste man ju veta vad nej betyder men de gör hon och det kan vara kul att trotsa ibland. ;)Jag är nog lite orolig för hur förlossningen och det nya barnet kommer påverka Emmy. Först är man borta några dagar sen kommer man hem med en bebis som dessutom ska dela plats med oss i vår trea. Hur lite sömn kommer man få? Hur mycket tid kommer Emmy att få? Allt löser sig säkert men man är ändå lite orolig... Det är nog detta jag är mest orolig för trotts allt. Jag har under hela graviditeten varit orolig för detta och det är bara jag som kan göra något åt det. Men jag vet att de löser sig, med tanke på hur många gånger jag varit orolig för hur jag ska orka med hösten och våren med mammas alla problem och jag ändå fixat de utan att gå in i väggen än så de borde vi fixa. :)
Christina
Jag kan tänka mig att alla som ska få sitt andra eller tredje barn är nervösa hur de andra barnet/barnen ska reagera på det nya livet man kommer hem med. Sen att det är så tätt och att Emmy inte riktigt förstår gör det hela kanske lite svårare.
Jag tror ni kommer hitta en bra lösning hur ni ska kunna ge båda barnen det dom behöver, sen kanske ni får ägna mer tid åt Emmy ibland och tvärtom. Men ni löser det tror jag. Sen vet ni ju att ni alltid komma och prata eller ta hjälp från oss :)
MENY
1